cuatrochicaslocas

Efter gårdagens jobbpass är jag verkligen inte klokare, och med ett sånt jobb lär jag nog inte bli det heller. Hanna är åtminstone 38 ölsorter kunnigare och lite mer välbetald på sitt jobb, visade det sig.

Provjobbet som inkastare på en av Ramblans mest turistiga restauranger gick bra, men kräver absolut inga erfarenheter alls. Dessutom lär det ge ungefär lika mycket erfarenhet tillbaka.

FÖRLÅT för min negativa inställning. För att jag är otacksam när jag väl kan få ett jobb. För att jag funderar starkt på att säga att jag har ångrat mig och aldrig mer kommer tillbaka.

MEN hur många hade tagit ett jobb som innebär 60 timmars arbete varje vecka med 4.2 euro i timman när man kan göra hur mycket som helst kul i en stad som Barcelona?!?!?!

Dessutom är dricksen inräknad där. Egentligen har jag hela 3.7 euro i timman. Heja mig!!!

Jag har sagt att jag inte bryr mig om pengarna och att jag bara vill ha någonting att göra.
Jag har klagat på att Hanna har lämnat mig som hemmafru. På att jag är rastlös och vill göra saker.

Men jag sa aldrig att jag ville jobba mellan klockan 13-23 sex dagar i veckan om det enda jag ska göra är att förklara en meny på engelska och svenska. Kanske lite spanska om tillfälle ges. Sådär en mening i timman om man har tur.

Om ni vill veta något positivt med det här jobbet så är det att jag faktiskt skulle ha skrivit på ett riktigt jobbkontrakt, jag hade alltså inte miss uppfattat något. Och att jag får gratis kaffe och tortilla española om jag vill. Dessutom lovade chefen att "spara" jobbet åt mig i en vecka eftersom min syster ska komma på besök.

Frågan är då hur många som faktiskt trånar efter mitt nyfunna jobb när dom har fått reda på antalet timmar som jag ska göra något så extremt händelselöst?