En onsdag
Med risk för att låta ofräscha och väldigt äckliga, kan vi avslöja att i det här huset så anses att duscha vara en stor händelse. Alltså en sak lika stor som storstädningen av lägenheten en gång i veckan. (Vi kan väl glädja er med att vi iallafall brukar duscha mer än en gång...) Dels för att vi har insett att tvätta håret är överskattat, men också för att vi genom hårtvättning har lyckats få stopp i avloppet och tagit slut på varmvattnet x antal gånger.
Fast vi lovar att när vi kommer hem till Sverige igen och inte betalar räkningarna helt på egen hand, då kommer vi duscha. OFTA.
Lägesrapport
Det är den 6 december och vi sitter och solar i pyjamas och duntofflor på balkongen. Allting hade varit frid och fröjd, om det inte hade varit så att vår fjärde sambo fotfarande är ute på vift. Hon försvann iväg på en middag tillsammans med sitt jobb igår, ungefär samtidigt som vi andra tre begav oss ut. Skillnaden är att vi har fått en natts skönhetssömn, hon har inte ens kommit hem... Trots det är vi inte så oroliga änsålänge. Hon sms:ade nämligen kl 6.05 imorse och skrev att allting var bra, om det var så att vi undrade varför hon inte kommit hem. Vi undrar mest vad det är för crazy party hon fotfarande är på, kl 13.31 dagen efter. Men så är vi ju också i Spanien.
Julshow i lägenheten kl 23.20
IKEA
I söndags insåg vi att det var första advent, alldeles för sent. IKEA var stängt och vi hade inte utfört vårt planerade julbesök där ännu. Som alla säkert vet så är vi ju fyra så otroligt busy women så av den enkla anledningen hade vi missat det totalt. NOT.
Vårt största mål var såklart den svenska shopen, men innan vi tillät oss själva att ens titta in där, tog vi oss en sväng in bland alla mysiga svenska vardagsrum. Målet var att hitta billigaste julpyntet, samtidigt som det helst skulle vara liiiiite mysigt.
Vi var någlunda nöjda med våra fynd och hittade några ljus som luktade apelsin och nejlika(!) innan vi äntligen tillät oss att inta den svenska shopen. Där blev alla mer eller mindre galna, även om vi måste påpeka att Hanna tog hem priset denna gången också...
Trötta och väldigt nöjda avslutade världens bästa sambos med en låååång lunch i en väldigt björk-inspirerad miljö.
Julstämning på Hospital...
HAHAHAHHAHAHA
Besökstiden är över. Min datorsladd har gått av. Solen har gått ner i Barca. Tolka det hur du vill
VAD FAN HÄNDE DÄR LIKSOM? Skrattade HÖGT åt mig själv och sen suddade jag ut det
HAHAHHAHAHAHAHAH HAHAHAHHH HAH HHA HAHAHAH HHA HAHAHAH H HHAH AH AHA HHA HAHAHA
Hej vi lever i Barca
Efter en lång period av besök i nästan TVÅ MÅNADER känner vi oss alla lite trötta. Eller kanske inte Hanna som drog på konsert eller Soffan som hoppade på första bästa tåg till Alicante innan de sista gästerna ens hade hunnit utanför dörren.
Men jag och Miki, vi är i alla fall trötta.
Jag konstaterar det efter att jag sneglat över på Mikis dator och ser att hon omsorgsfullt håller på och "yearbookar" sig själv (som för övrigt är SINNES populärt av alla andra facebook användare just nu). Efter att jag sett vad hon underhåller sig med behöver jag inte skämmas för att jag fördröjer tiden med att kolla på nyckelhattar.
Om ni undrar vad vi fördröjer tiden till så är det att klockan ska närma sig runt 20:30 då vi blir tvingade av oss själva att laga någon form av delikat måltid. Typ linssoppa som min mor alltid tror att vi äter.
Vad vi gör en fredagkväll i Barcelona?
Eller, Fia gör det iallafall. Under tiden så kommenterar hon sitt farmande högt, utan någon uttalad anledning. Jag skrev ner lite vad hon gjorde för ljud. Verkar ha varit väldigt spännande där borta på farmen. Såhär lät det:
Buy
Hanna kan inte du ge en ko till mig?
Ge som många kor du vill till mig
What the fuck
*hick*
Vad ska jag nu köpa för konstigt djur? Svarta fåret?
Houp?
Toolsheed. Hepp. Fuck va boring
Näähä
Ett cottage kostar fan 60 000. Fuck off.
Va fan är det här?
Jahaaa
Hepp.
Nää-
Åh här har vi den.
Oj. Jadå jag vill ha ett häststall också. Okej jag kan ställa in. Den ska jag ju ha där. Akta dig horsestall. Grain silo.
Måste kolla dirr.
Väntar på mina älskade och knäppa sambos
Just nu sitter jag och väntar på mina älskade och knäppa sambos som har invaderat IKEA och den svenska shopen i eftermiddag. Jag fick skicka bud med dom istället för att följa med och min beställning blev kardemummaskorpor och skumtomtar, om det finns såhär tidigt då. HOPPAS!
Dessutom längtade jag ihjäl mig efter dom när jag stod på jobbet runt två-tiden. Två av mina typ femton(?!) chefer hade suttit i baren i ca en timma och bara glott på mig. När jag sedan hade lunch och satt i andra änden av baren (som tydligen också är ett godkänt personalrum i Spanien), kunde ingen av dom gå fram till mig och upplysa mig om att jag faktiskt hade fått jobbet utan jag fick genomlida denna ovisshet dagen ut.
GULLIGA MÄN DOM DÄR SPANJORERNA.
Dessutom flyttade dom sig sedan från baren till ett bord, för att fortsätta kasta blickar emellanåt. Jag började på allvar tro att dom satt där och övervägde om de skulle anställa mig eller inte, speciellt eftersom de x antal gångerna som dom fick höra mina icke-sammanhängande meningar på spanska och ännu värre när någon pratade katalanska med mig.
Därför blev jag tvungen att fråga en av mina kollegor innan jag gick om jag ska fortsätta jobba eller inte.
Hon kollade förvånat på mig och svarade att siiiiiiiii, har cheferna inte sagt någonting till dig efter första dagen så får du fortsätta jobba.
Det här var ungefär lika självklart för henne som när jag igår frågade hur personalchefen kunde bedöma mig på provdagen, han är nämligen aldrig på stället (förutom när han idag satt i baren och glodde på mig...).
Då talade hon viskande om (precis som om kamerorna har ljudinspelning också) att de har vidoekameror uppsatta överallt, så de ser mig minsann. TACK FÖR UPPLYSNINGEN!
Dessutom luktar jag liksom Hanna också som en askkopp efter en dag på jobbet. Score igen!
Mitt i natta
Vi börjar få olika dygnsrytmer...
Eftersom Hanna har varit en hårt arbetande kvinna i snart tre veckor(?) så har våra vanor börjat bli lite olika. Innan gick vi överallt som fyra väldigt samspelta vänner. Numera är vi inte alltid sysselsatta med exakt samma saker.
Exempelvis såg vår kväll/natt igår ut såhär:
Jag(Sofie) är tvungen att gå och lägga mig runt halv tolv för att masa mig upp till ett provjobb som jag skulle vara på klockan åtta imorse.
Eftersom jag är en alldeles för orolig själ emellanåt låg jag och vred och vände i sängen inför morgondagens utmaning. Halv tre inatt hör jag därför Hanna komma innanför dörren och lyckligt utropa:
KIIICKAAAAN!(med pipig röst) ååååååh du är hemma!
Jag lyssnade lite på deras konversation i andra änden av lägenheten och hör Fia säga något om att dom kollar på något på datorn.
Sen säger Miki något i stil med:
Ååh vad dumt att vi inte tänkte på det tidigare, annars kunde vi ju typ haft marathon hela natten!
Hanna kommer bort och lägger sig bredvid mig i sängen och jag frågar, kanske inte med min mest uppskattande ton, vad våra kära sambos där borta håller på med egentligen.
Hanna svarar något om bilder på datorn och när jag frågar henne när hon börjar jobba imon(idag) svarar hon halv elva.
Dessutom nämner hon något om att inte ställa klockan. Jag svarar att min klocka tyvärr kommer att ringa halv sju.
Hon, liksom jag, inser då att jag precis har fått halva min nattsömn och att de andra två inte ens har gått och lagt sig ännu. Hon önskar mig lycka till och lägger sig ner för att somna.
Stackars Hanna stinker återigen som en hel askkopp och hostar (förmodligen på grund av den sjuka mängden passiva rökning hon utsätts för på sin lilla bar) med jämna mellanrum resten av natten/morgonen. Jag hör henne ta sin astmamedicin minst två gånger och tydligen blev det lite hostmedicin utöver det också.
KOM TILLBAKA!
Miki, vår lilla akrobat i familjen, lämnade oss igår för att vara i Alicante över helgen.
VI SAKNAR DIG REDAN!!!
Just nu...
Har vi precis ätit klart kvällsmaten som idag bestod av rester och den berömda risgrynsgröten.
Dock har vår fjärde sambo Fia blivit utbytt mot min(Sofie) lillasyster Linn. Hon står precis just nu i köket och diskar, det är så vi behandlar våra gäster. Om ni har funderingar på att besöka oss eller så.
Hanna den duktiga har precis gått tillbaka till sitt jobb. Hon luktar som ett helt askfat när hon kommer därifrån, det är mindre trevligt.
Miki föreslog precis att vi skulle försöka titta på en film med hjälp av datorn och vårt nya tv-bord, nattduksbordet.
Vi tänkte att eftersom vi har spenderat de senaste timmarna vid datorn så kunde vi byta ut det mot lite filmtittande, även det på datorn.
Veckans gäst...
DEBUT!
Fick ett ryck och bestämde mig för att det även var dags för mig att sätta en kråka i den här bloggen. Så här är jag fia, bizi, folkez, baby texas, fia-lotta (mycket uppskattat smeknamn av vår Team Leader på vårt GAMLA jobb), folkesson, BT, folke, folkiz, ja ni fattar vem det är som skriver...
Idag är det min födelsedag. Att fylla 19 må då inte vara så speciellt, man är mellan de åtråvärda åldrarna 18 och 20 (som om ingen redan visste att 19 kommer mellan 18 och 20) och man får ju inte direkt någon ny dörr eller någon möjlighet som öppnas för en. Inte som när man fyller 20 då en viss alkoholbaserad dörr bokstavligt talat öppnas. Dörrar som öppnas då man gör entré bland vinhyllorna och man kan då köpa ÄKTA vodka så man slipper handla ttzzarranoff på en bakgata vid Diezels gamla lokaler av den där härliga langaren som kommer åkandes i en pimpad wolksvagen. Okej det var en helt annan historia, men ni fattar min poäng att fylla 19 är alltså inget speciellt OM det inte är så att man bor tillsammans med världens bästa sambos i en helt underbar stad.
Blev som vanligt helt sentimental och lipiz då de alla tre bjöd på sina vackra stämmor och utstrålning (speciellt Hanna i sin urtvättade blå HBK-tröja MED autografer) när de kom sjungandes genom korridoren för mig imorse. När de överlämnade ett paket där presentförpackningen bestod av ett cornflakespaket och presentsnöret var snott från IKEA var lyckan total. Älskar våra ekonomiska och praktiska lösningar på vårt fattiga liv! Inget overkill här inte! LÖÖÖFF IT!
Det har alltså varit en bra födelsedag, som jag, trots att jag inte fyller någon speciell ålder, kommer komma ihåg! Framför allt då den avslutades med en glass och en volcano de chocolate på KFC mitt på Rambla.
Vad mer kan man begära?
Hur kräsen får man lov att vara?
Provjobbet som inkastare på en av Ramblans mest turistiga restauranger gick bra, men kräver absolut inga erfarenheter alls. Dessutom lär det ge ungefär lika mycket erfarenhet tillbaka.
FÖRLÅT för min negativa inställning. För att jag är otacksam när jag väl kan få ett jobb. För att jag funderar starkt på att säga att jag har ångrat mig och aldrig mer kommer tillbaka.
MEN hur många hade tagit ett jobb som innebär 60 timmars arbete varje vecka med 4.2 euro i timman när man kan göra hur mycket som helst kul i en stad som Barcelona?!?!?!
Dessutom är dricksen inräknad där. Egentligen har jag hela 3.7 euro i timman. Heja mig!!!
Jag har sagt att jag inte bryr mig om pengarna och att jag bara vill ha någonting att göra.
Jag har klagat på att Hanna har lämnat mig som hemmafru. På att jag är rastlös och vill göra saker.
Men jag sa aldrig att jag ville jobba mellan klockan 13-23 sex dagar i veckan om det enda jag ska göra är att förklara en meny på engelska och svenska. Kanske lite spanska om tillfälle ges. Sådär en mening i timman om man har tur.
Om ni vill veta något positivt med det här jobbet så är det att jag faktiskt skulle ha skrivit på ett riktigt jobbkontrakt, jag hade alltså inte miss uppfattat något. Och att jag får gratis kaffe och tortilla española om jag vill. Dessutom lovade chefen att "spara" jobbet åt mig i en vecka eftersom min syster ska komma på besök.
Frågan är då hur många som faktiskt trånar efter mitt nyfunna jobb när dom har fått reda på antalet timmar som jag ska göra något så extremt händelselöst?
Nervösa hemmafruar
Hanna ska infinna sig på baren rakt över ramblan kl 19.00 nu ikväll. Jag, Sofie, ska samtidigt infinna mig på restaurangen som ligger i samma kvarter som vår lägenhet.
Hannas största problem är hur mycket dricks hon kan tänkas få. Jag sitter och slår upp ord som lön och arbetskontrakt. Dessutom är jag lite spänd på om jag faktiskt också kommer få lika mycket som Hanna i lön, nämligen 50 kr i timman...
Hanna fick sitt jobb genom en riktig intervju, jag fick mitt genom att skaka i hand med restaurangens ägare. Väldigt manligt var det. Kändes lite som om vi kom överrens om något som jag aldrig hängde med på.
det bästa är att vi nästan kan stå och vinka på varandra. Om det inte hade varit så att Hanna jobbar inomhus i en bar och jag jobbar i en dörröppning med en meny i högsta hugg.
Viva España!
Äppelmos
Men missförstå mig rätt, Jag är superglad för Hannas skull :)
Såhär glad är Hanna nu.
Hela listan!
5. Har Carre öppet? Vårt liv är nära sammanflätat med Carrefours öppetider. Blir lite handikappade när det är stängt, dvs efter klockan 22 och alla söndagar.
4. Gå inte in på toan! Vi har ett badrum/toa. Do the math yourself.
3. Får jag koppla in min dator? Vi har tre eluttag i sovrummet med fungerande Internet. Vi har fyra datorer, därav det ständiga kalla kriget.
2. Jävla u-land! Kan låta hårt, men ibland stämmer det såväl. Som när det bara finns miniförpackningar med youghurt, eller man måste ägna en dag åt att skaffa en stämpel på ett papper, eller när det inte finns rullband på det största snabbköpet eller när Internet dör i tid och otid.
1. Fan nu dog Internet! Säger vi flera gånger per kväll. Vårt stackars trådlösa Internet är inte så stresståligt och har en förmåga att lägga av när man minst vill det. FETT IRRI, som vi säger här.
Hemmafruar x 2
Igår när mina sambos kom hem från jobbet fick jag en glädjande nyhet. Hanna hade bestämt sig för att bli hemmafru på heltid redan igår, och sagt upp sig. Jag blev lycklig eftersom min vecka som ensam hemmafru inte blev särskilt långvarig. Därför har vi idag vandrat runt i oupptäckta kvarter och njutit av att vara det vi så fint kallar arbetssökande livsnjutare, för det är precis vad vi är.
Vi trodde att lyckan var total då vi hade hittat en rolig vintageaffär och även köpt helt sjukt billiga clementiner, men icke.
En alldeles föööör liten bit ner på vår gata hittade vi nämligen mackor som var Crepes a Barcelona-goda.
Vi båda fastnade för en macka med getost, ruccola, mango, balsamvinäger och serranoskinka. Mackan gör sig inte det minsta rättvis på bild, men jag lovar att vi kommer handla där alldeles för många gånger. Ungefär som på Crepes a Barcelona.
Dessutom har de en skylt på sin lilla servering där det står: Förbjudet att röka joint. Precis som om det skulle vara det mest naturliga i världen att göra just där. Men sen befinner vi ju oss i Barcelona också.
Hemmafrun Sofie
Mina duktiga och flitiga sambos gav dock inte upp lika snabbt som jag. De fortsätter istället att slita med trosförsäljningen ända fram tills fredag, som planerat.
Att jag sa upp mig innebär numera att jag går ensam hemma under de sex, närmre sju, timmarna som de är på jobbet. Som den rastlösa själen jag är, måste jag sysselsätta mig med något för att få hem mina älskade sambos lite fortare. Därför har det blivit så att jag mer än gärna lagar mat åt dom, så att den står på bordet när de kommer hem och är sådär trötta som vuxna arbetande människor är. Jag ber dem lägga fram kläder som ska tvättas, tar på mig att handla brödet till middagen(vilket tar ca 15 minuter av mina sju timmar...), plockar med saker och sopar lite. Jag går alltså runt här och känner mig som en riktig hemmafru som bara väntar på att min lilla familj ska komma hem och prata lite med mig under middagen.
(Skillnaden mellan mig och riktiga hemmafruar är dock att min budget inte ligger på riktigt samma nivå. Jag har alltså inte varit ute på Barcelonas gator och shoppat i några timmar eller så...)
Som tur är kommer det här bara fortsätta veckan ut, sen tror jag nämligen att jag kommer vara ganska less på att gå runt här hemma och se alla prylar ligga slängda i högar. PRECIS SOM EN MAMMA SKULLE TÄNKA.
Nu ska jag snart börja koka linsgrytan och vänta på att mina flitiga sambos ska ramla in genom dörren...
Jag bjuder på en gammal bild, eftersom jag idag har samma snygga outfit och är precis lika välsminkad.
