Hemmafrun Sofie
Förra måndagen sa jag(Sofie) upp mig från vårt fruktansvärda jobb. Jag behöver inte säga mer än att jag inte såg mitt livs karriär i Transcom och telefonförsäljning...
Mina duktiga och flitiga sambos gav dock inte upp lika snabbt som jag. De fortsätter istället att slita med trosförsäljningen ända fram tills fredag, som planerat.
Att jag sa upp mig innebär numera att jag går ensam hemma under de sex, närmre sju, timmarna som de är på jobbet. Som den rastlösa själen jag är, måste jag sysselsätta mig med något för att få hem mina älskade sambos lite fortare. Därför har det blivit så att jag mer än gärna lagar mat åt dom, så att den står på bordet när de kommer hem och är sådär trötta som vuxna arbetande människor är. Jag ber dem lägga fram kläder som ska tvättas, tar på mig att handla brödet till middagen(vilket tar ca 15 minuter av mina sju timmar...), plockar med saker och sopar lite. Jag går alltså runt här och känner mig som en riktig hemmafru som bara väntar på att min lilla familj ska komma hem och prata lite med mig under middagen.
(Skillnaden mellan mig och riktiga hemmafruar är dock att min budget inte ligger på riktigt samma nivå. Jag har alltså inte varit ute på Barcelonas gator och shoppat i några timmar eller så...)
Som tur är kommer det här bara fortsätta veckan ut, sen tror jag nämligen att jag kommer vara ganska less på att gå runt här hemma och se alla prylar ligga slängda i högar. PRECIS SOM EN MAMMA SKULLE TÄNKA.
Nu ska jag snart börja koka linsgrytan och vänta på att mina flitiga sambos ska ramla in genom dörren...
Mina duktiga och flitiga sambos gav dock inte upp lika snabbt som jag. De fortsätter istället att slita med trosförsäljningen ända fram tills fredag, som planerat.
Att jag sa upp mig innebär numera att jag går ensam hemma under de sex, närmre sju, timmarna som de är på jobbet. Som den rastlösa själen jag är, måste jag sysselsätta mig med något för att få hem mina älskade sambos lite fortare. Därför har det blivit så att jag mer än gärna lagar mat åt dom, så att den står på bordet när de kommer hem och är sådär trötta som vuxna arbetande människor är. Jag ber dem lägga fram kläder som ska tvättas, tar på mig att handla brödet till middagen(vilket tar ca 15 minuter av mina sju timmar...), plockar med saker och sopar lite. Jag går alltså runt här och känner mig som en riktig hemmafru som bara väntar på att min lilla familj ska komma hem och prata lite med mig under middagen.
(Skillnaden mellan mig och riktiga hemmafruar är dock att min budget inte ligger på riktigt samma nivå. Jag har alltså inte varit ute på Barcelonas gator och shoppat i några timmar eller så...)
Som tur är kommer det här bara fortsätta veckan ut, sen tror jag nämligen att jag kommer vara ganska less på att gå runt här hemma och se alla prylar ligga slängda i högar. PRECIS SOM EN MAMMA SKULLE TÄNKA.
Nu ska jag snart börja koka linsgrytan och vänta på att mina flitiga sambos ska ramla in genom dörren...
Jag bjuder på en gammal bild, eftersom jag idag har samma snygga outfit och är precis lika välsminkad.
Kommentarer
Trackback
