cuatrochicaslocas

Det är den 6 december och vi sitter och solar i pyjamas och duntofflor på balkongen. Allting hade varit frid och fröjd, om det inte hade varit så att vår fjärde sambo fotfarande är ute på vift. Hon försvann iväg på en middag tillsammans med sitt jobb igår, ungefär samtidigt som vi andra tre begav oss ut. Skillnaden är att vi har fått en natts skönhetssömn, hon har inte ens kommit hem... Trots det är vi inte så oroliga änsålänge. Hon sms:ade nämligen kl 6.05 imorse och skrev att allting var bra, om det var så att vi undrade varför hon inte kommit hem. Vi undrar mest vad det är för crazy party hon fotfarande är på, kl 13.31 dagen efter. Men så är vi ju också i Spanien.

I söndags insåg vi att det var första advent, alldeles för sent. IKEA var stängt och vi hade inte utfört vårt planerade julbesök där ännu. Som alla säkert vet så är vi ju fyra så otroligt busy women så av den enkla anledningen hade vi missat det totalt. NOT.
Vårt största mål var såklart den svenska shopen, men innan vi tillät oss själva att ens titta in där, tog vi oss en sväng in bland alla mysiga svenska vardagsrum. Målet var att hitta billigaste julpyntet, samtidigt som det helst skulle vara liiiiite mysigt.

                                  
 

Vi var någlunda nöjda med våra fynd och hittade några ljus som luktade apelsin och nejlika(!) innan vi äntligen tillät oss att inta den svenska shopen. Där blev alla mer eller mindre galna, även om vi måste påpeka att Hanna tog hem priset denna gången också...

                                  


Trötta och väldigt nöjda avslutade världens bästa sambos med en låååång lunch i en väldigt björk-inspirerad miljö.

                                 

Efter en lång period av besök i nästan TVÅ MÅNADER känner vi oss alla lite trötta. Eller kanske inte Hanna som drog på konsert eller Soffan som hoppade på första bästa tåg till Alicante innan de sista gästerna ens hade hunnit utanför dörren.

Men jag och Miki, vi är i alla fall trötta.

Jag konstaterar det efter att jag sneglat över på Mikis dator och ser att hon omsorgsfullt håller på och "yearbookar" sig själv (som för övrigt är SINNES populärt av alla andra facebook användare just nu). Efter att jag sett vad hon underhåller sig med behöver jag inte skämmas för att jag fördröjer tiden med att kolla på nyckelhattar.

Om ni undrar vad vi fördröjer tiden till så är det att klockan ska närma sig runt 20:30 då vi blir tvingade av oss själva att laga någon form av delikat måltid. Typ linssoppa som min mor alltid tror att vi äter.

Buy

Hanna kan inte du ge en ko till mig?

Ge som många kor du vill till mig

What the fuck

*hick*

Vad ska jag nu köpa för konstigt djur? Svarta fåret?

Houp?

Toolsheed. Hepp. Fuck va boring

Näähä

Ett cottage kostar fan 60 000. Fuck off.

Va fan är det här?

Jahaaa

Hepp.

Nää-

Åh här har vi den.

Oj. Jadå jag vill ha ett häststall också. Okej jag kan ställa in. Den ska jag ju ha där. Akta dig horsestall. Grain silo.

Måste kolla dirr.

Eftersom Hanna har varit en hårt arbetande kvinna i snart tre veckor(?) så har våra vanor börjat bli lite olika. Innan gick vi överallt som fyra väldigt samspelta vänner. Numera är vi inte alltid sysselsatta med exakt samma saker.

Exempelvis såg vår kväll/natt igår ut såhär:

Jag(Sofie) är tvungen att gå och lägga mig runt halv tolv för att masa mig upp till ett provjobb som jag skulle vara på klockan åtta imorse.
Eftersom jag är en alldeles för orolig själ emellanåt låg jag och vred och vände i sängen inför morgondagens utmaning. Halv tre inatt hör jag därför Hanna komma innanför dörren och lyckligt utropa:
KIIICKAAAAN!(med  pipig röst) ååååååh du är hemma!

Jag lyssnade lite på deras konversation i andra änden av lägenheten och hör Fia säga något om att dom kollar på något på datorn.
Sen säger Miki något i stil med:
Ååh vad dumt att vi inte tänkte på det tidigare, annars kunde vi ju typ haft marathon hela natten!

Hanna kommer bort och lägger sig bredvid mig i sängen och jag frågar, kanske inte med min mest uppskattande ton, vad våra kära sambos där borta håller på med egentligen.

Hanna svarar något om bilder på datorn och när jag frågar henne när hon börjar jobba imon(idag) svarar hon halv elva.
Dessutom nämner hon något om att inte ställa klockan. Jag svarar att min klocka tyvärr kommer att ringa halv sju.

Hon, liksom jag, inser då att jag precis har fått halva min nattsömn och att de andra två inte ens har gått och lagt sig ännu. Hon önskar mig lycka till och lägger sig ner för att somna. 

Stackars Hanna stinker återigen som en hel askkopp och hostar (förmodligen på grund av den sjuka mängden passiva rökning hon utsätts för på sin lilla bar) med jämna mellanrum resten av natten/morgonen. Jag hör henne ta sin astmamedicin minst två gånger och tydligen blev det lite hostmedicin utöver det också.

Miki, vår lilla akrobat i familjen, lämnade oss igår för att vara i Alicante över helgen.





VI SAKNAR DIG REDAN!!!

Har vi precis ätit klart kvällsmaten som idag bestod av rester och den berömda risgrynsgröten.
Dock har vår fjärde sambo Fia blivit utbytt mot min(Sofie) lillasyster Linn. Hon står precis just nu i köket och diskar, det är så vi behandlar våra gäster. Om ni har funderingar på att besöka oss eller så.
Hanna den duktiga har precis gått tillbaka till sitt jobb. Hon luktar som ett helt askfat när hon kommer därifrån, det är mindre trevligt.
Miki föreslog precis att vi skulle försöka titta på en film med hjälp av datorn och vårt nya tv-bord, nattduksbordet.
Vi tänkte att eftersom vi har spenderat de senaste timmarna vid datorn så kunde vi byta ut det mot lite filmtittande, även det på datorn.

Veckans gäst...

Fick ett ryck och bestämde mig för att det även var dags för mig att sätta en kråka i den här bloggen. Så här är jag fia, bizi, folkez, baby texas, fia-lotta (mycket uppskattat smeknamn av vår Team Leader på vårt GAMLA jobb), folkesson, BT, folke, folkiz, ja ni fattar vem det är som skriver...

Idag är det min födelsedag. Att fylla 19 må då inte vara så speciellt, man är mellan de åtråvärda åldrarna 18 och 20 (som om ingen redan visste att 19 kommer mellan 18 och 20) och man får ju inte direkt någon ny dörr eller någon möjlighet som öppnas för en. Inte som när man fyller 20 då en viss alkoholbaserad dörr bokstavligt talat öppnas. Dörrar som öppnas då man gör entré bland vinhyllorna och man kan då köpa ÄKTA vodka så man slipper handla ttzzarranoff på en bakgata vid Diezels gamla lokaler av den där härliga langaren som kommer åkandes i en pimpad wolksvagen. Okej det var en helt annan historia, men ni fattar min poäng att fylla 19 är alltså inget speciellt OM det inte är så att man bor tillsammans med världens bästa sambos i en helt underbar stad.

Blev som vanligt helt sentimental och lipiz då de alla tre bjöd på sina vackra stämmor och utstrålning (speciellt Hanna i sin urtvättade blå HBK-tröja MED autografer) när de kom sjungandes genom korridoren för mig imorse. När de överlämnade ett paket där presentförpackningen bestod av ett cornflakespaket och presentsnöret var snott från IKEA var lyckan total. Älskar våra ekonomiska och praktiska lösningar på vårt fattiga liv! Inget overkill här inte! LÖÖÖFF IT!

Det har alltså varit en bra födelsedag, som jag, trots att jag inte fyller någon speciell ålder, kommer komma ihåg! Framför allt då den avslutades med en glass och en volcano de chocolate på KFC mitt på Rambla.

Vad mer kan man begära?